SIFOs sista mätning mycket nära det verkliga valresultatet

Avvikelsen för det borgerliga blocket var 0,4 procent och för s-blocket var den 0,4 procent. Men det tål att sägas att vi numera inte gör prognoser över valresultatet utan vi beskriver hur utgångsläget ser ut inför de tre sista dagarnas valkampanj, då vi vet att cirka 800 000 människor bestämmer sig för vilket parti de skall rösta på.

Gör man intervjuer på valdagen som en exitpoll kan de naturligtvis utvärderas mot valresultatet. Där kan bara felmarginaler förklara skillnaden. Vi kan också konstatera att den strida ström av kritiker som alltid dyker upp i valrörelsen hade fel. En viss förståelse kan man ha över kritiken från politiker. I många fall vill de inte att opinionsmätningarna skall vara sanna. Speciellt när resultaten är dåliga. Det är ju också därför man bedriver valrörelse, för att förändra antalet röstande på det egna partiet. 

Det kan också finnas en genuin oro över de metodval som vi gör. Det finns alltid utrymme för förbättringar och förändringar i våra metoder. Det sker i takt med att samhället förändras. Vi kan också konstatera att om vi använt kritikers förslag så hade beskrivningen av valrörelsen blivit betydligt sämre och vi hade inte kommit så nära valresultatet som vi kom. Samtidigt tycks många glömma de felmarginaler som finns. Även om man gör en undersökning på valdagen efter att alla röstat, innebär det att den statistiska felmarginalen är cirka 2,2 procent på blocknivå. Det vill säga det kan både vara plus 2,2 procent som minus 2,2 procent och mätningen kan ändå vara rätt. Krav på högre precision grundar sig ofta på en önsketänkande mer än på vetenskapliga metoder. Det som förmodligen är den största enskilda påverkan på opinionsundersökningarna i slutet av en valrörelse är hur valdeltagandet till slut kommer att se ut. 

Sett ur opinionsundersökningarnas perspektiv kom valrörelsen att präglas av en stor stabilitet. I början av augusti ledde alliansen klart efter deras diskussioner om fastighetsskatter, där många människor trodde att den till en början skulle avskaffas rätt av. När detta visade sig inte vara sant minskade moderaterna med nästan fyra procentenheter. Därefter var läget jämnt. Ända in till de sista dagarna, då vi under onsdagen och torsdagen före valet fann att alliansen hade en ett försprång, om än ganska litet. Endast 50.000 personer hade behövt flytta sig från det borgerliga blocket för att läget skulle ha varit helt jämt. På så sätt kom de små partierna att spela en långt större roll för valutgången än deras procentsiffror visar. Vad innebar en röst på dessa? Innebar det att man röstade på dem istället för något av blocken fick de en klar effekt. Röstade man på dem istället för att avstå från att rösta hade de ingen effekt på valutgången. 

Den rätta förklaringen är säkert ett både och. De små partierna medverkade säkert till att höja valdeltagandet, men för några var de också ett alternativ till blockröstande. 

Det som också förtjänar att diskuteras är vilka effekter spionskandalen hade på folkpartiet. I våra mätningar kan vi först konstatera att folkpartiets nedgång inte kan förklaras av spionskandalen. I våra mätningar gick folkpartiet ned till cirka 8 procent redan innan skandalen. Inledningen på valrörelsen var alltså inte lyckosam för partiet. 

Vad vi inte vet är hur det hade utvecklats utan skandalen, hade folkpartiet kunnat ta sig upp igen om man kunnat bedriva en vanlig valrörelse? Svaret på den frågan vet ingen . Vi vet att många moderat- och folkpartiväljare lätt rörde sig mellan dessa två partier, moderaterna och folkpartiet. Så man var starkt beroende av många sena valbeslut och hur media fokuserade på olika partiledare i slutet av valrörelsen. Skandalen visar också att många kommentatorer hade helt fel i bedömningen av skandalens effekter. Många sa att partiet skulle falla under 4-procentspärren. Vår erfarenhet från skandaler är dock att de inte påverkar alls lika mycket som människor tror att de skall göra. 

Paradoxalt nog var det socialdemokraterna som mest kom att drabbas av spionskandalen. Vad vi såg i våra mätningar var att när ledande s-politiker kritiserade folkpartiet för affären blev det en uppslutning kring partiet från andra borgerliga väljare. Kritiken från socialdemokraterna kom att förlänga bevakningen av affären och förhindrade därmed Socialdemokraternas egna kampanjer att få genomslag. Socialdemokraterna brukar ju vara duktiga på att driva valkampanj på slutet. 

Efter en valkampanj kan man också konstatera att alla val utvecklas olika. Att nära följa utvecklingen genom opinionsundersökningar ger en god känsla för vad som händer. Skulle man lyssna på dem som bedömer opinion från andra grunder hamnar man ofta lätt fel. I detta val ser man också att det mönster som gällt sedan 70-talet, att den som leder i mars också vinner i valet, fortfarande stämmer. Men i nästa val behöver detta inte vara sant. Värden förändras och opinionerna med den. Det är därför det är så kul att mäta förändringarna i det svenska samhället! 


Toivo Sjörén 
Chef för SIFO Research Internationals opinionsundersökningar